Foto:Rene Mensen

Tänk att få skutta runt och sjunga små grodorna och  räven raskar över isen, runt Ångermanlands vackraste gran på Stora Torget! Låter det kul eller? Det var precis vad det var och som jag hade förmånen att få göra i början på januari. Tillsammans med ett hundratal barn, mammor, pappor och såna som jag mormödrar ( o andra lite äldre personer) få sjunga ut julen på Stora Torget var en höjdare. Det var ett enkelt men välbesökt och jätteupskattat arrangemang som Cesam gjorde tillsammans med LION:s. Att jag som stolt mormor med barnbarn från Stockholm fick chansen till den här upplevelsen var en höjdare. Höjdaren för barnen var säkert det stora ”godisregnet ” som  avslutade den lilla happeningen.

/ Lena Lindström

Foto: The U.S. National Archives

Vinter är min favorit säsong. Jag gillar ishockey och jag har rest till nordamerika och kanada många gånger för att titta på NHL macher när jag jobbade som frilansjournalist på en tidning i japan. Sedan jag flyttat till Örnsköldsvik har jag fått ett barn och jag har inte så många chanser att titta på Elitserien på arenan. Min son är för liten för att  ta med honom på arenan, men jag är glad att bo här eftersom ishockey står högt i kurs. Apropå jag måste skriva om min bästa vinterupplevelse. Som jag har skrivit så har jag inte haft många chanser att göra någonting sedan min son föddes därför är det lite svårt att säga vad som min bästa vinterupplevelse är. Det var kanske jul 2009. Jag hade bott i Örnsköldsvik ett år och blivit sugen på att äta japansk mat och läsa japanska noveller.m.m. desstom ville jag prata japanska. Då kunde en japanska komma och hälsa på mig. Det var första gången att hon kom till Sverige. Vi visade hur man firar julen och äter julmat sedan tittade vi på MODO hockeymatch. Efter jul promenerade vi i centrala stan och dagen innan hon åkte hem till Tokyo åkte vi till varvsberet och tittade ner på staden. Det var inte så mycket men ganska lugn och rolig vinterupplevelse. Nästa år blir min son ännu större kan vi åka skidor, spela ishockey också. Första året kände jag att det bara var mörkt på vintern i Örnköldsvik men det har blivit ljusare ljusare nu.

/ Yumi Shimizu

Foto: Hiimniko

En bra vinterupplevelse är att med fru,barn,barnbarn och övriga familjen åka ut till sommarstugan i påsk. Där gräver man ner sig i snön för att komma ifrån den värsta blåsten. Lägger underlag riktade emot solen.

Barnen bygger en bana och åker på plastsäckar, medan vi gamlingar sitter och njuter av uppvisningen. Att där tillsammans, med utsikt över Högbysjön skalar en söt apelsin,dricker en god hemmagjord varm kopp choklad, en rågbrödssmörgås med falukorv. Då känns det som att man inte behöver något mer.

/ Hans Hägglund

Foto: Peter Baker

En och en halv vinter har jag upplevt här i Örnsköldsvik. Det borde göra det enklare för mig att skilja ur ett vinterminne i stadens famn än för den som levt och älskat här under längre tid.  Jag funderar på om grillstunden med muurikkan på Åsberget med goda vänner är det bästa vinterminnet.  

Ni vet hur det kan vara en sådan där dag som man blir helt tillfreds med livet, snön ligger tjock och vit, elden sprakar och värmer och hamburgaren smakar som om den vore tillagad av Jamie Oliver. Örnsköldsvik ligger framför våra ögon som en brud som väntar på sin man och en ny relation har precis inletts och jag funderar på vad som skall födas ur vår gemensamma vandring. 

För att inte tala om de goda vännerna som vi i solskenet fick dela livet med, barnen leker någonstans runt omkring, snöbollarna singlar lekfullt genom luften och livet går lite långsammare för en stund. Orden betyder mer, blickarna värmer frusna tankar och skratten befriar från bojor och band.  Med kalla fingra och tår men varma hjärtan vänder man motvilligt hemåt mot bastun.

/ Stefan Beimark

Foto: Nationaal Archief

Ett snörikt landskap. Kvinnorna i byn samlades för en sen kvällspromenad i månskenet. Vi skulle gå efter skoterspåret upp till berget och hade med oss stjärtlappar, sopsäckar eller annat gångbart för en åktur när vi skulle hem. Det blev vackra skuggeffekter av träden på den månbelysta snön. Vi pratade, skrattade, pulsade sakta uppför och njöt av naturens vackra scenario.
Uppe på berget gick vi in i grillkåtan. Gjorde upp eld och satt en stund och filosoferade och fikade. Kaffet smakade extra gott där vi satt vid brasans sken.
Dags för hemfärd. Vi stod på led och gjorde oss beredda. Skogens tystnad omfamnade oss. Första kvinnan iväg på stjärtlappen nedför skoterspåret. Hennes skratt ekade mellan träden. Nästa kvinna åkte iväg, och nästa, nästa och så var det min tur! Lade mig på sopsäcken, höll hårt i den och så bar det iväg. Det ojämna skoterspåret studsade mot kroppen och farten gjorde det till slut omöjligt att styra. Vurpa! Jag låg bredvid skoterspåret i snön och skrattade. Farten, snön – de andras skratt och kommentarer efter sina vurpor ekade längs skoterspåret i skogen. Så roligt vi hade!
Det var ett gäng snöiga, glada kvinnor, som med fart och vurpor lekfullt tagit sig nedför berget. Vi samlades innan uppbrottet för hemfärd. Kläderna var rätt blöta men det gjorde inget. Det hade varit en fantastisk trevlig kväll i ett underbart vinterlandskap i lagom temperatur.

 Annica Åberg, Västeralnäs

” Vår vackra stadspark är fullkomligt magisk i sin underbelysta vinterskrud. Jag tog en promenad i vår vintervackra park häromkvällen och upplevelsen var magisk. Med underbelysta, snösmyckade träd och buskar i rött och vitt är parken en stor konst-happening. Passa på och upplev naturens skådespel mitt i stan, just nu.”

Kristina Nilsson, Lakasundsviken

”Min bästa vinterupplevelse är från Rutberget och den härliga terrängen med alla vackra snöskulpturer, där finns snöänglar också!”

Torsdagen den 10/11 -11 åkte jag och tre av mina vänner med M/F Ulvön ut till skärgården. Sol från blå himmel och nästan blankt vatten och plussgrader. Framme på Ulvön möttes vi av blommande rosor i en trädgård samt en stor utslagen  LUPIN på fru Vigrens tomt. Fantastiskt ! På hotellet fick vi en trevlig guidning av Mr. Malmborg samt en mycket god lunch med bra service. Hotellet hade några småviltsjägare som gäster – därför serverades lunch den dagen. Jag önskade att flera Ö-viksbor hade fått uppleva en annorlunda Ulvö-dag. Den 10:e november är ett bra datum att ta turister till ön ett annat år också ??

Hälsningar Gunilla Sjöström, Järved

Innan jag flyttade ner till storstaden för snart 10 år sedan så gick jag på TurismAkademiens tvååriga KY-utbildning  i Örnsköldsvik. Som en obligatorisk del av utbildningen var en praktikdel utomlands. Jag och några vänner valde då Thailad och det blev en liten omställning för en småstadstjej som fortfarande bodde hemma. Men en intressant sådan.

Som en gåva till vår arbetsgivare i Thailand gav vi då den engelskspråkiga versionen av ”Örnsköldsviks naturguide”. Om de har tittat i den? Vem vet, däremot så tittade jag både en och två gånger i den. Det var då jag insåg hur fantastiskt vackert det är i vårt kära Örnsköldsvik, vilket är lite lätt att glömma då man är mitt uppe i det.

Vet du om att Örnsköldsvik blev utnämnd till ”Sveriges friluftskommun 2011” av Naturvårdsverket? Det är en utnämning att vara stolt över!

/Sofie Ödling.

För drygt två år sedan, i december 2010, fick jag ett uppdrag, att göra en stadsvandring med ledningsgruppen i ett av våra internationella företag. De flesta var från Nederländerna men också från så exotiska platser som Florida, Singapore och Brasilien. I uppdraget ingick, att jag skulle underhålla gruppen i 4 timmar. Man ville veta om sport i Övik i allmänhet och backhoppning i synnerhet. Det hade varit smällkallt dagarna innan men nu var det ”bara” -12°. För att kunna se hoppbackarna bättre åkte vi bil upp till området. Där berättade jag om hur backhoppningen startade i Övik , om Fv:s storhetsperiod och om olika backhopparstilar genom tiderna. Därefter besökte vi Varvsbergstoppen. När vi kom ner till stan igen promenerade vi från hamnplanen till Fjällräven arena och åt lunch där. Efter lunchen gjorde vi en vandring inne i arenan och jag berättade hockeyhistoria och om NHL-spelarna på den stora tavlan. Vi tittade ut genom fönstren och jag berättade om industrier i Övik och om skärgården. Egentligen hade gruppen bett att få se museet, men eftersom utställningarna vid den här tidpunkten var ”Anne Franks dagbok” och ”Landminor i Kampuchea”, så tyckte jag att vi skulle gå förbi museet och till Ödbergska gården i stället. Där drack vi kaffe och blev varma igen. På tillbakavägen gick vi utför Storgatan. I jämhöjd med Köpmangatan såg jag att det lyste i hoppbacken. ”Vänta,”sa jag, ”Nu får vi se när de hoppar i backen.” Mycket riktigt, vi fick se en hoppare och gruppen var jublande nöjd. Vid Stadshotellets hörn tackade man mig och vi skildes åt.

/ Karin Bergström